Incidentrapport #4: Välseröd, Bohuslän
Datum: 2020-06-01
Plats: Välseröd, Bohuslän
Led: Adrenaline, 7 (ca 6c+ fransk grad)
Händelse: Markfall vid egen firning p g a för korta repändar
Personskador: Krossad ryggkota, muskelskador i ryggen, nervskador i ryggen
Anna Hildingsson firade ned på sitt projekt i Bohuslän och passade på att kolla kilplaceringarna.
– Plötsligt kände jag hur det släppte och så föll jag fritt, berättar hon.
Anna bor i Bohuslän med sin familj. En vardagkväll i juni 2020 åkte hon till Välseröd efter jobbet med en kompis. Hon klättrade den relativt svåra leden Adrenaline på topprep och lade säkringar samtidigt för att öva in placeringarna och hitta bra lägg.
När hon var klar och stod på toppen rev hon ankaret som de hade byggt, kopplade in repet i ett fast ankare (permanenta slingor runt ett träd) och firade ned på dubbelrep för att rensa leden.
– Jag kollade över kanten och såg att båda repändarna nådde backen. Sedan började jag fira med ”hink” och prussik. På vägen ned kollade jag säkringarna och placeringarna, berättar hon.
Marken nedanför den här delen av berget sluttar ned åt höger. Det är alltså längre avstånd till marken ju längre till höger man rör sig.
Leden svänger åt vänster, så i takt med att Anna firade ned flyttade hon sig gradvis åt höger och drog följaktligen med sig repet. Den ena repänden blev allt kortare och lyfte till slut från backen.
– Jag var helt fokuserad på säkringarna och tittade aldrig bakom mig. Ungefär en tredjedel upp på leden hade jag precis tagit bort en säkring då jag kände hur det släppte. Det tog en millisekund innan jag förstod vad som hände.
Anna hade firat av från ena rephalvan och föll till marken.
– Jag slog i backen och fortsatte rulla fem-sex meter nedför slänten. Jag försökte resa mig, men tappade andan och föll ihop. Det tog ett tag innan jag förstod att jag inte klarade av att gå. Jag kunde inte ta mig därifrån själv. Jag fattade att något hade hänt med ryggen, men jag kunde röra tårna.
SOS Alarm spårade telefonen
Kamraten hämtade hennes telefon och Anna ringde sin make Peter som sade åt henne att ligga still och ringa 112. ”Jag kommer, jag är på väg” sade Peter.
Anna ringde 112 och försökte beskriva var hon befann sig. Välseröd består av flera väggar som ligger lite utspridda. Under samtalet triangulerade SOS Alarm hennes telefon, vilket innebär att man spårar telefonsamtalet och lokaliserar telefonens position utifrån de närmaste mobilmasterna. Operatören tittade samtidigt på kartor och ställde frågor om platsen till Anna, som svarade efter bästa förmåga.
Annas kamrat blev väldigt stressad av situationen.
– Operatören sade åt mig att skicka ut henne till vägen för att möta ambulansen. Det var bra för då fick hon något konkret att göra för att hjälpa till. Samtidigt fick jag lugn och ro. Jag hade fullt upp med att hantera min smärta och min oro, det blev övermäktigt att hantera hennes reaktion också.
Därefter inträffade något oväntat. En av ambulanssjukvårdarna visade sig vara en man som bor i trakten och som själv klättrar. Han ringde Anna och frågade under vilken led hon befann sig. Sjukvårdarna kunde hitta henne direkt.
– Fram till dess hade jag känt att jag var tvungen att hålla ihop det. När ambulansen kom släppte alla känslor och jag började gråta. Jag insåg att nu är det någon som tar hand om mig och ansvarar för situationen, berättar Anna.
Langade båren mellan sig
Hennes make kom och senare kom sex personer från räddningstjänsten. Nästa problem var hur Anna skulle flyttas från platsen. Terrängen är oländig och med en misstänkt ryggskada måste man vara försiktig. Det blev den klättrande ambulanssjukvårdaren som bestämde hur insatsen skulle gå till. Räddningsstyrkan bildade två grupper med fyra personer i varje och langade båren mellan sig.
– På det viset behövde de inte gå med båren utan stod stilla vid själva langningen och kunde inte snava.
Anna fördes till sjukhus. Där konstaterades att hon hade en krossad ryggkota samt svåra muskelbristningar och vissa nervskador i ländryggen. Efter några jobbiga dagar på sjukhus stelopererades Anna i ryggen.
I dag är hon nästan återställd, även om rörligheten i ryggen aldrig kommer att bli densamma. Nervskadorna gör att hon har fått sämre känsel på ett område längs ryggen, men det blir långsamt bättre.
Tiden efter olyckan var Anna lättretlig och arg på sig själv. Under en period ville hon helst inte prata om händelsen.
– Jag tänkte: varför lät jag det hända? Varför kollade jag inte repet? Jag har haft bilden av mig själv som säkerhetsmedveten och en person som inte tar onödiga risker. Men nu fick min självbild som klättrare sig en törn och det var jobbigt i början.
Tror du att det är viktigt att man ibland tvingas ifrågasätta den där självbilden? Att man vågar utmana den?
– Ja, men med tiden har det lugnat sig. Jag vet att olyckan var mitt eget fel. Och jag är tacksam för att det gick bra, det hade kunnat gå tusen gånger värre.
Viktiga lärdomar efter olyckan
Man kan dra flera lärdomar efter olyckan. Den första är förstås att använda stoppknutar, en annan är att ha koll på topografin och vara uppmärksam på att avståndet till marken kan förändras när man flyttar repet i sidled. För Anna blev det uppenbart hur svårt det ibland är för ambulansen att hitta rätt. Att till exempel veta hur man tar fram GPS–koordinater på sin telefon kan vara avgörande.
Ännu en lärdom är att inte förlita sig på att ens kamrat ska upptäcka om något är fel, till exempel att repändarna inte når ned till marken. Och om olyckan är framme så bör man vara förberedd på att vittnen till olyckan kan vara ännu mer chockade än den som skadats.
– Jag har varit ute och cloggat mycket. Då vet jag mentalt att jag är ensam och trippelkollar mig själv. Nu hade jag någon med mig och halvt undermedvetet förväntade jag mig att hon skulle kolla mig löpande, men hon hade inte den rutinen. Jag borde ha haft ett ”mind–set” att jag var ute och klättrade själv.
Varför publicerar vi artikeln?
I artikelserien berättar vi historien bakom några av de incidentrapporter som klättrare har skickat in till klätterförbundet. Förhoppningen är att vi ska lära oss av andras erfarenheter och påminnas om att klättring sker i en riskmiljö.
Personerna som intervjuas i artiklarna har gett sitt medgivande till publiceringen.
Om du bevittnar eller råkar ut för en olycka eller ett tillbud – rapportera den till oss. Du kan vara anonym. Klätterförbundet arbetar löpande med säkerhet kring klättring. Varje gång vi får kännedom om en incident växer vår samlade kunskap om risker.
Läs tidigare delar i serien:
Incidentrapport #3: Boulderhall, Sundsvall
Incidentrapport #2: Aspen, Lerum
Incidentrapport #1: Håkmark, Västerbotten