Hector om åren som förbundskapten: ”Vi ska framåt, frågan är bara hur snabbt”

Efter fyra år som förbundskapten för det svenska skidalpinistlandslaget kliver Hector åt sidan. Men det betyder inte att han lämnar sporten. Under sina år som förbundskapten har han varit med och professionaliserat verksamheten, byggt tydligare strukturer och arbetat målmedvetet för att få fler unga att upptäcka sporten. Samtidigt har han fått följa flera svenska åkare på deras resa mot internationell toppnivå.

Från orientering till förbundskapten

Hectors idrottsbakgrund finns egentligen någon annanstans. Han tävlade själv på elitnivå i orientering i omkring 20 år och har även varit aktiv inom flera andra uthållighetsidrotter, bland annat skyrunning. Det var genom det som han först kom i kontakt med skidalpinism.

– Jag träffade många som höll på med skidalpinism under vintern. De gjorde häftiga tävlingar i bergen på skidor och jag blev nyfiken på sporten, säger han.

När han flyttade till Åre under pandemin föll pusselbitarna på plats. Han började hjälpa till med juniorsatsningen och arbetet med att skapa en utvecklingsväg för unga aktiva.

Engagemanget växte och med tiden också ansvaret. För fyra år sedan klev han in i rollen som förbundskapten. Även om erfarenheten av själva sporten då fortfarande var begränsad kunde han dra nytta av sina erfarenheter från andra elitidrotter.

– Jag visste hur man tränar för att prestera på högsta nivå. Det har egentligen varit grunden för allt mitt arbete. Jag har försökt ta med mig erfarenheter från andra elitidrotter och omsätta dem i skidalpinism, säger Hector.

Att bygga svensk skidalpinism

När Hector tog över fanns det redan ett starkt engagemang kring landslagsverksamheten. Under åren har han arbetat för att bygga vidare på det genom tydligare strukturer, återkommande träningsläger och mer transparenta uttagningsprocesser. Att de aktiva ska förstå hur beslut fattas och känna sig delaktiga i verksamheten har varit en viktig del av arbetet.

När han blickar tillbaka är det ändå människorna som står ut mest. Att få följa åkarnas utveckling, från de första stegen i sporten till internationella mästerskap, är något han bär med sig från åren som förbundskapten.

Utmaningarna finns kvar

Samtidigt står skidalpinismen fortfarande inför flera utmaningar, säger Hector.

– Det stora problemet är tillgången till bergsmiljöer. Sverige har fantastiska berg, men de flesta svenskar bor långt ifrån dem.

Han pekar också på att sporten fortfarande är relativt kostsam och att många lovande aktiva hittar till skidalpinismen från andra idrotter.

– Vi hittar duktiga ungdomar som testar sporten och gillar den. Men nästa steg kräver ofta att man flyttar närmare bergen eller på annat sätt skapar förutsättningar för att träna mycket mer. Det är ett stort steg för många.

”Vi ska framåt, frågan är bara hur snabbt”

– Vi ska framåt. Frågan är bara hur snabbt, säger Hector.

Han tror att skidalpinismens olympiska debut och den växande sprintgrenen kan bli viktiga steg för att få fler att upptäcka sporten. Särskilt sprintformatet ser han som en möjlighet för fler klubbar att inkludera skidalpinism i sin verksamhet, även utanför fjällmiljöerna.

Samtidigt ser han ett behov av att fortsätta utveckla organisationen kring sporten. Under sina år har mycket av arbetet handlat om att rekrytera nya aktiva och skapa möjligheter för dem att stanna kvar i sporten över tid. På sikt ser han gärna att utvecklingsarbetet får ännu större utrymme, samtidigt som fler ledare engagerar sig i verksamheten.

En fråga som han särskilt lyfter fram är behovet av fler kvinnor i ledande roller.

– Vi behöver kvinnliga ledare och kvinnliga coacher. Det är viktigt både för sporten och för de unga aktiva som kommer in.

Att lämna rollen som förbundskapten innebär dock inte att Hector lämnar svensk skidalpinism. Han kommer fortsatt att bidra till utvecklingsarbete, träningsläger, tävlingar och coachning där behov finns.

– Vi är en liten sport i Sverige. När någon kliver av ett uppdrag betyder det inte att den personens erfarenhet ska försvinna. Den kunskapen behöver vi behålla inom verksamheten, säger han.

När ett kapitel nu avslutas gör det därför med blicken riktad framåt. För även om någon annan snart tar över rollen som förbundskapten är ambitionen densamma som när Hector började: att bygga en bredare bas, utveckla fler aktiva och hjälpa svensk skidalpinism att ta nästa steg.