Äventyrlig klättring i Omans öken
– Det är inget nybörjarområde. Bergen ligger i öknen och man kan inte ringa någon bergräddning om något händer, säger Göran Eriksson.
I februari korsade Göran och kompisarna Jonathan, Roger och Ulf gränsen till sultanatet Oman.
– Vi flög till Dubai med Norwegian för 2.700 kr. Därifrån tog vi en hyrbil. Vi var tvungna att teckna en tilläggsförsäkring för att få köra i Oman. Sedan gällde det att ta rätt gränsövergång, vissa är inte för turister, berättar han.
– Det kostade 300-400 kr per person och natt och var riktigt bra. Frukost ingick.
De klättrade på Nizwa Towers och gjorde en femma som var 170 meter lång. I Jabal Kawr gjorde de Labyrinth (VI-, 390 m) och utanför byn Nakhar klättrade de Trio Infernale (5+, 100 m).
– Trio Infernale var jättefin! Lättsäkrad, brant, ihållande och varierad, berättar Göran.
Den senaste guideboken kom 2014 och är på engelska. Tradlederna har UIAA-grader, vilka är lite lättare i direkt jämförelse med svenska grader.
Bergarten är kalksten och kvaliteten kan variera. På många ställen är berget vasst och stundom löst. Ibland fick svenskarna anledning att fundera över risken för att repet kunde kapas av mot den vassa klippan.
– Det finns en del områden som är bultade, annars är det mest trad. Vi valde att klättra mycket multipitch. Vi använde dubbelrep och gjorde egna ankare, det finns inga bultade ankare. Det är hyfsat bra säkrat men det kan vara långt mellan säkringarna.
– Vi klättrade bland annat i Snake Gorge och La Gorgettes. Det sistnämnda var bultat, allt annat var trad. Man behövde en bil med fyrhjulsdrift och vi körde tre-fyra mil ned till Snake Gorge. Det tog 40-50 minuter eftersom grusvägarna var så smala och slingriga, berättar Göran.
– Ibland var det så brant uppåt att det enda man såg framför sig var motorhuven. Och sedan, på backkrönet, vände det brant ned igen. Uffe hade kört terrängbil i lumpen, så den första dagen fick han köra.
Oman blev känt för en större krets klättrare sedan Stefan Glowacz och Chris Sharma var där 2014.
De två världsstjärnorna klättrade i den underjordiska grottan Majlis Al Jinn, genom branta överhäng och upp till jordens yta igen. Den ovanliga bestigningen skildrades i dokumentären ”Into the light”.
Om något oväntat händer kan det utvecklas till en besvärlig situation. Mobiltelefonen har ibland ingen täckning, det finns ingen bergräddning och det kan vara vanskligt att ringa efter en ambulans om man inte pratar arabiska och kan ange exakt var i öknen man befinner sig.
Temperaturen är hög och man dricker mycket vatten. För svenskarna kröp termometern upp till 27 grader på eftermiddagarna.
– När man väl hade hittat till bergen var förarens topos bra. Men det var inte alltid så lätt att veta hur man skulle ta sig ned.
I Snake Gorge, på multipitchen A day at the office, blev problemet uppenbart.
– Vi valde fel ställe att fira ned på. En av oss firade ned, men fick prussika sig upp. Det började det bli mörkt så vi valde att övernatta på toppen av berget. Vi lade ut repen och sov på dem.
– Solen gick upp 20 minuter över sex. Vi gick nedför svapartier och stenig terräng i över fem timmar tills vi kom ned till vägen. Vi hade inte så mycket vatten och mat. Sedan återstod 6 km att gå till bilen.
Vad är bäst med att klättra i Oman?
– Det är väldigt bra friktion och vissa delar av lederna är branta och roliga. Sedan är ju öken speciellt, det känns mäktigt på något sätt. Alla berg ligger i ökenområden. Landet har god mat och vänliga människor. Man känner sig vänligt bemött och det funkar bra att prata engelska, säger Göran.
