”Ätstörningar i klättringen” – ny masteruppsats i idrottsvetenskap
Vad händer när klättringen inte längre är rolig och när kulturen upplevs som skadlig? I den här artikeln diskuteras ätstörningar som fenomen i klättringen utifrån studien Ätstörningar i klättringen som genomfördes under våren 2022 vid institutionen för idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet i Växjö. Studien är en del av textförfattarens masterexamen.
”…hela min personlighet försvann tillsammans med kilona verkligen. Alltså till slut, även om jag klättrade jättehårt så jag blev typ inte ens glad längre när jag kom upp liksom.” /Greta
Idén med att studera ätstörningar inom klättringen utvecklades i takt med att flera fall uppmärksammades under 2020 och 2021, bland annat på climbing.com. Syftet med min studie var att belysa ätstörningar i klättringen utifrån klättrarnas perspektiv, lyssna på deras berättelser och sätta in berättelserna i en social och kulturell kontext. Studiens resultat är baserat på sex intervjuer som genomfördes med fyra kvinnor och två män som alla hade någon slags problematik kring mat. Det handlade antingen en diagnostiserad ätstörning eller ett självutnämnt ätstört beteende. Berättelserna är alla unika och starka på olika sätt.
Studien visar att personer med en ätstörning kan använda sig av klättringen för att bygga ett narrativ: en förklaring till varför de har ett visst beteende. Till exempel kan det uttrycka sig i en elitsatsning: “Greta” inledde en viktnedgång efter att ha sett duktiga smala klättrare vid världscuperna i klättring och “David” var i sin intervju fast besluten att en extremt låg och troligtvis hälsofarlig vikt var nyckeln till framgång som klättrare. ”Stina” tyckte efter en snabb viktnedgång att hon hade fått mer av en klättrares kropp, varför hennes identitet som klättrare bekräftades av att hon gick ner i vikt.
I vissa fall upplevde klättrarna i studien språkbruket i klättringen som normaliserande vad gäller ätstörda beteenden.
“Väldigt enkla saker, som personer som pratade om att liksom, jamen strength to weight ratio, att det är bra att va lätt men stark, eller personer som hade tagit paus som klagade på att man hade gått upp i vikt och helt plötsligt var man en mycket sämre klättrare”, sade ”Malin” i studien.
Klättring var sammanfattningsvis, i studien, ibland huvudorsak till utvecklingen av ätstörningar, och ibland en faktor som eskalerade en redan svår situation.
Studiens resultat är oroväckande, inte minst med tanke på att flera deltagare sett liknande eller värre situationer i sin omgivning. Det upplevs finnas en stigmatisering av ätstörningar och undervikt bland klättrare, enligt studien.
Studien visar avslutningsvis flera fall där deltagarna har lyckats att bryta det ätstörda beteendet, där klättringen har varit en viktig faktor i processen. Här är några framgångsfaktorer för att bryta möstret, som studien hänvisar till:
- Återkomst till klättring är ett viktigt mål.
- Positiva förebilder inom klättringen är viktiga.
- Förändrat mindset kring klättring, där kroppsfixering och vikt inte är lika viktigt som teknikträning och förmåga att fokusera när det börjar bli läskigt.
Problemet med ätstörningar bland klättrare är tyvärr utbrett och behöver belysas mer. Det behöver också bli mindre skambelagt att prata om ätstörningar i klättringen. Läs gärna studien i sin helhet för att få djupare inblick i varje deltagares berättelse.
Martin Sundgren