Anders Burman slutar som förbundskapten

Anders Burman lämnar posten som förbundskapten för skidalpina landslaget.
– Jag kunde inte kliva i kostymen på det sätt jag ville, säger han.
Månaderna som Anders Burman var förbundskapten kostade mycket tid och energi. Till slut kände han att jobbet inte passade honom.
Avhoppet beror på flera faktorer.
– En är oförmåga i kombination med för höga ambitioner, en annan är tidsbrist. Utan hjälp från Karin Persson på SKF:s kansli hade det aldrig gått. Det finns många fler som också gjort stora insatser, säger Anders Burman.
Han är glad över tiden som förbundskapten, men tycker samtidigt arbetet har känts lite splittrat.
– Fast så är det ju i en liten sport och att det var många olika delar att ta tag i visste jag om. Jag bytte dessutom jobb i februari och det tog en del av energin som behövs i jobbet som förbundskapten. För skidalpinism tar energi, men det ger också oerhört mycket tillbaka. Det finns många storartade människor och miljöer i och runt sporten. Det gäller bara att ha förmågan att ta emot allt.
Vad är det roligaste med att vara förbundskapten?
– Två saker sticker ut. Det första är att ha fått förmånen att, åtminstone litegrann, jobba nära en världsstjärna som Emelie Forsberg. Det andra är att ha fått åka iväg med två juniorer på deras första internationella tävlingar. Axel Jonsson och Petter Engdahl kör stenhårt och är ödmjuka, träningsvilliga, nyfikna och tacksamma individualister som ändå förstår sin roll i helheten.
Vad ska du göra nu?
– Jag brinner fortfarande för sporten och hoppas att jag kan bidra till att den utvecklas. Främst handlar det om att vara ute ännu mer på berget/fjället. Vill en framtida landslagsledning ha med mig på något hörn finns jag tillgänglig. Dock under ordnade former och inte helt ideellt som det hittills varit.
Hur ser framtiden ut för svensk skidalpinism?
– Det beror lite på vilken del av skidalpinismen som avses. På lång sikt tror jag att sporten i stort behöver välja inriktning snart. Vill man köra på det olympiska spåret med ISMF (och indirekt SKF) som huvudorganisationer eller vill man locka folk via mer äventyrsinriktade tävlingar med en organisation som La Grande Course som förebild?
– På kort sikt tror jag att om Emelie Forsberg satsar vidare så kan hon plocka hem medaljer på VM nästa år. Hon har redan två. Sedan hoppas jag att fler unga åkare vill satsa på sporten, så tydliga tecken som vi fått den här säsongen har aldrig funnits. Men det är lika viktigt att de äldre, etablerade åkarna får fullt stöd och fortsätter några år till.
I SVT-klippet nedan kommenterar Anders Burman SM i sprint, som ägde rum i Umeå i januari.