Comeback för Johanna Stålnacke på Tidal Wave

Foto: Gorm Gunnleiksrud
Foto: Gorm Gunnleiksrud
Johanna Tiensuu Stålnacke hittade kärleken till bergen genom skidåkningen, alpin klättring och kilsäkrade långturer.
Men i januari gjorde hon ett återbesök till sportklättringen och repeterade Tidal Wave (7c) i Thailand.
– Tidal Wave är en gymnastisk led som verkligen passar mig. Man måste ha lite pump, lite nyp och lite vilja, säger hon.
Förra gången Johanna Stålnacke gjorde den korta och branta leden Tidal Wave på Ton Sai var 2003. Då var den graderad 7b+. Sedan dess har ett grepp gått sönder.
– Det är roligt att känna att jag kan hålla en konstant nivå under lång tid. Jag visade för mig själv att jag fortfarande kan gå hårda leder.
30-åriga Johanna Stålnacke var en av de mest framträdande namnen på damsidan inom svensk sportklättring för tio år sedan. Hon tävlade mycket, satte flera 8a-leder och tog NM-guld i bouldering 2006.
– Jag var i sjukt bra form och ville satsa på tävlingsklättringen. Jag bodde i Frankrike då och klättrade väldigt mycket utomhus. Efter NM, på sommaren 2006, var jag med på världscupen i lead i Chamonix och fick blodad tand. Det var jättenära att jag gick till semifinal, berättar Johanna.
Foto: Gorm Gunleiksrud
Foto: Gorm Gunleiksrud
Men byråkrati dödade hennes tävlingslust. Det franska klätterförbundet deklarerade hösten 2006 att hon inte kunde tävla i landet utan en fransk tävlingslicens, vilket tog tid att få.
– Jag var så taggad, men gick in i väggen. Jag missade flera viktiga tävlingar och det blev för mycket motstånd. Jag tog en time out och ifrågasatte var min verkliga motivation inom klättringen låg. Jag kom fram till att jag i stället ville bredda mitt register som klättrare.
Johanna Stålnacke kommer från Kiruna och är uppvuxen med skidåkning. Hon sökte sig först till skidåkningen. Därefter köpte hon kilar och friends och började klättra tradturer. Sedan dess har hon utforskat sin kapacitet inom klättringens alla grenar.
– Man kan säga att jag påbörjade en resa för att vidga mina klättervyer.
Johanna började även klättra is och blev allt mer erfaren inom alpin klättring. 2009 var hon i Yosemite och klättrade Prow (V 5.6 C2F) på Washington Column.
Foto: Gorm Gunleiksrud
Foto: Gorm Gunleiksrud
Numera bor Johanna Stålnacke i Tromsö i Norge och arbetar som klätter- och skidinstruktör. Samtidigt pluggar hon ekonomi på universitetet i Tromsö. Under sin lediga tid försöker hon hitta nya sätt att utveckla och bredda sin klättring.
Förra året var hon och pojkvännen i Berner Oberland i Schweiz och i Chamonix i Frankrike och klättrade långa trad- och alpina turer. I Jungfraumassivet klättrade de bland annat det 4107 m höga berget Mönch och åkte sedan skidor ner för dess branta, exponerade sydvägg.
I de höga, snötäckta bergen trivs hon allra bäst.
– Jag har en stabil grundnivå inom sportklättringen och klättrar 7a on sight, men jag har inte samma fokus och gradhets som förr. Sportklättringen har blivit ett verktyg för att utveckla min rörelsebank, så jag kan applicera de kunskaperna på tradklättringen, säger Johanna.